Har tänkt skriva länge nu. Varför har det inte blivit tidigare...räddsla, lathet....förnekelse kanske.

Släckt ner i lägenheten, tänt ljus och rökelse och lyssnar på Imperiets "kriget med mig själv","I hennes sovrum" och "fanfanfan" på repeat. Ja det är en sådan kväll, period i livet. Svart...den färgen visste, eller vet vad den är kapabel till, ska inte underskatta betydelsen av svart.

Där har ni bilden.

Bilden av livet när allt känns som om man vill korka upp en flaska rom, supa sig full, snusa tills läppen blöder. Komma bort från tankarna som ligger som ett svart regnmoln en regnig, kall och blåsig måndagsmorgon när man ska till jobb. Eller som en sne fylla när man bara vill spy på livet och saker i dess närhet.

Då är det bra med Thåström, en vän som sjunger ut ångesten till en. En som vet hur det känns. Man behöver inte ringa och förklara. När man inte kan sortera alla tankar och få ut dom på en värdigt sätt till omvärlden.

Man ska tydligen ta sin ångest i handen och säg "hej ditt kukhuvud, vad fan vill du mig. Varför denna påhälsning. Förtjänar jag verkligen ditt sällskap ikväll, speciellt utan sprit som håller oss sällskap?? Stannar du över kvällen eller ska du bo här permanent??" fan, han är en lurig jävel...ångesten! Men va fan, när du ändå är här kan vi väl ta det där jävla samtalet som jag har snoozat på sistone?

Varför känner jag mig som en ner kissad försteklassare på sin första dag i skolan utan mamma när man ska erkänna sin ångest?? ska jag presentera den för mina vänner, ta med honom ut på fest, eller...eller ska vi ha ett förhållande i smyg..o träffas när ingen ser på?? Vi har varit bra på det, att ses i smyg. Men det ska kanske bli slut på den. Ta ut den i verkligheten? Vad nu verkligheten är? Är verkligheten annorlunda i det öppna mot när vi bara är själv? blir den mer riktig när alla ser på....?

Så här är vi....jag, ångesten och Thåström...Jocke får nog ta mitt parti ikväll, föra min talan, det klarar han galant!!

Den där flaskan hade allt varit till hjälp.....men vad gör man!

Vi är som ett dåligt äktenskap jag och ångesten...."han" ska fan inte få casha in och ta barnen, det svär jag på!

Men en skillsmässa, barn på halvtid, en farsa som sviker, morsan är inte sig själv sedan skillsmässan, bror som knaprar ant-idepp en syrra av ångest och ett obefintligt kärleksliv....va fan, barnen i afrika svällter ju....eller?

Livet är bra fint trotts allt.....